Fighting Min kollega skrämmer mig.

Ansiktet blossar rött. Svetten rinner. Han svär, spottar, fräser. Håller upp en knuten, skakande näve. Sedan låter han den kyssa väggen som om den vore mitt ansikte.

Till slut sätter han sig ner. Biter sig i läppen.

”Okej. En match till.”

Några dagar tidigare sitter jag vid datorn. Tvekar i ett par sekunder. Sedan klickar jag på ”köp”. På skärmen: en monstruös arkadsticka speciellt designad för ”Street fighter IV”. 1 700 kronor.

Välkommen till de två senaste månaderna av mitt liv.

Jag har spelat, pluggat, levt ”Street fighter IV” som inget annat spel de senaste åren. I stället för att jobba har jag suttit hela dagar framför Youtube och studerat proffsmöten från japanska arkadhallar. Medan andra gått igenom resultaten i sportdelen har jag granskat comboguider och rankinglistor. Jag har tillbringat timmar i träningsläget med nyutskrivna taktiker och proffstips i knät. Och sedan har jag terroriserat vänner och medarbetare med dagliga mejlutskick om mina framsteg.

Jag har förlorat mig i det.

Den moderna människans liv är ett öppet mål för alla som vill erbjuda oss snabba kickar. Vi kroknar under alla krav och deadlines. Så vi försöker hitta flyktvägar. Vi blir matberoende. Sexberoende. Pokerberoende.

När jag får slut på luft spelar jag ”Street fighter IV”. Trycker in en enkel knappkombination och det känns som om himlen öppnar sig.

Det finns många fightingspel, men inga som lika skickligt och elegant spelar på vårt belöningsbehov. Attackerna i ”Street fighter IV” kan se återhållsamma ut, men de känns som otyglade naturkatastrofer. Och när man träffar rätt är det alltid för att man har förtjänat det.

Nyanserna är lika många som i fotboll eller schack, men här är tillfredsställelsen omedelbar som ett blixtnedslag i ryggraden. Och oändlig. Hur långt jag än når ser alltid

horisonten lika avlägsen ut. Och lika vacker.

Klockan har sedan länge slagit midnatt när vi närmar oss slutet av vår sista match. Jag ska precis avgöra när min motståndare börjar ladda upp en förödande specialattack.

Panik. Fingrarna dansar frenetiskt över knapparna i ett sista kontringsförsök.

Och sedan sitter den.

En krossande hård näve i bröstkorgen, en orkan av sparkar och en brinnande uppercut som klyver skärmen i ett hav av eld.

Väggen får ett par knogmärken till. Handkontroller kastas. Förolämpningar haglar.

Sedan tar vi en match till.