Ni gör ja mej väl ovän med hela familjen
Orken är slut!
Att va 3 barns mamma är mycket för vem som, men en sambo som åker 8 på morgonen och är hemma 22 tidigast gör inte saken lättare.
Sen att alla vänner och familj ser hur ja sliter häcken av mej utan att ens erbjuda sin hjälp gör mej så ledsen!
Ja ber inte om hjälp ja är sån som person, är för stolt för det.
Men ja orkar inte mera.
Jag är bara en sur bitter mamma som skäller mera än va jag behöver på barnen för att jag har ingen ork längre,
jag vill inte vara en sån mamma och jag har ångerst över det varje kväll.
Men det finns bara en viss mängd man som människa tål.
Richard kan inte göra så mycket mera för mej jag hoppas och tror att om han kunde det skulle han försöka prioritera det!
Men pappa när du kommer hit du sätter dej på en stol i köket sitter och blarrar blippar på datorn åker.
Lek en stund med dina barnbarn dom tycker det är jätte kul och du lastar av mej och jag kan få andas en stund.
Mamma du går hemma jämt nu varför kan inte du komma in typ en gång i veckan ta ungarna till lekplatsen?
Jag kan få va hemma själv ett tag?
Det är bara 2 exmpel på saker som kan betyda så mycket men borde va så lite och ligga i erat intresse med?
Eller har jag fel?!
Att hinna planera bröllopet, va mamma, blogga, städa, laga mat, tvätta och någonstans i allt detta få en liten stund för sej själv?
Ne ja pallar inte mera!
Uppdatering: mamma ringde mej här idag på morgonen och tycket att jag va orättvis som inte sa att jag fick någon hjälp av henne, visst det får jag men inte så ofta.. de är inte så att jag menar att du aldrig hjälper till.
men när orken är slut och man inte pallar mer gör de lilla så mycket...
det är flera flera veckor sen du va inne och stannade länge som du skriver
(förutom midsommar men då firade vi ju hela familjen)
Vet att du har massor att stå i med, de är inte det.
Men ja skriver vad jag känner och tycker!
Åhh..jag får nästan tårar i ögonen så du skriver. :/ Vad jobbigt det låter..alla behöver vi en stund för oss själva - även som mammor. (Jag är inte mamma själv men jag förstår det ändå) Och inte är man en sämre mamma för det. Jag önskar nästan att jag själv hade kunnat komma och ta hand om dina barn en stund. Kämpa på. Kram Emma/Tidigare Västerviksbo.
Jag förstår precis vad du menar! Sådana små saker är guld värt! Hoppas din släkt och dina vänner kan avlasta dig nu när du så snällt påpekat problemet. Jag tycker inte ens du borde behöva göra det men nu kan dom iaf inte säga att dom inte vet om problemet.
KRAM på dig vännen!
Å jag vet precis hur du känner dig. Svälj din stolhet och be om hjälp, För din,barnens och sambons skull för det brukar vara dem som får lida. Man orkar inte vara någon supermamma som gör allt.
Kramar
fan va trist! tycker du borde visa detta inlägget för din familj...
hoppas det blir bättre för din skull! kram
Hej jodå allt bra med mig! Du verkar dock lite trött ser jag. Men du jag förstår om din mamma och pappa kanske blir lite arg på dig nu... Ta det med dom på telefon eller hemma istället! :) Dom kanske känner sig uthängda här! KRAM Funderat på att anställa en barnvakt då och då?
Jösses, stackars dig. Jag förstår dig... Min Ronny är borta 12-14 per dag pga jobb, farmor och farfar hör vi bara av när det är kalas. Och när dom väl är här så sitter dom i ett hörn och väntar på att barnen ska ta kontakt. Som om mina barn skulle ta kontakt med okända människor??? Min mamma däremot hör av sig ofta hon kan, fast hon bor på Gotland liksom min pappa.
Inget att göra, jag är så gott som ensamstående med mina änglar. Bara att bita ihop, jag har inget val.
Hoppas dina släktingar får upp ögonen för att du behöver hjälp. Barn är ju så underbara att umgås med!
Sv: Japp, solskyddskläderna är utav baddräkts tyg, helt underbara att bada i, torkar snabbt och dom är följsamma. 80% polyester och 20% elastan.
Ha en bra dag!
http://mammagladh.blogg.se
Oj oj, nu har jag inte ett bröllop att planera men jag VET hur det kan kännas. Stackare där. Skönt att kunna skriva av sig ibland. Jag önskar att jag kunde hjälpa dig lite ;) och det verkar som du behöver lite avlastning, speciellt nu inför bröllopet. Kanske du kan dra ner lite på bloggandet? Jag vet ju av erfarenhet att det kan mycket av ens tid. Det viktigaste är ju att du och barnen mår bra :D
Kram!
Men söta du.. Du måste försöka be om hjälp, din omgivning har kanske inte sett HUR tungt det är för dig. Försök förklara att du är helt slut och skulle vara jättetacksam om omgivningen kunde hjälpa och ställa upp lite för dig. Bara för att man är mamma så ska man inte göra allt, i alla fall inte om man lever i ett förhållande. Din ork tar faktiskt slut också, och man orkar inte för mycket, till slut rinner bägaren över. Du måste försöka svälja stoltheten och be om hjälp innan du går in i väggen!
Många styrkekramar skickar jag och Jonah till dig!
Nu vill jag kommentera vad Tess skriver ,jag är mormor till barnen och är inne och leker med dom när jag kan och då brukar jag stanna 4-5 timmar och bara leka ,jag har själv en tonårsdotter som är helt omöjlig krävs 24-timmars pass på henne ,och ja jag går hemma men jag har ett liv jag också ,har nyss flyttat så jag försöker få ordning där och har trädgård och är ensamstående ,det är svårt att passa barnen med alla allergier och affekt anfall ,tycker hela sanningen ska fram och inte bara en sida av den trött mormor
Hej gumman
Jag förstår till 100% hur du känner det. Jag har också svårt att be om hjälp och har heller inte många jag KAN be om hjälp. På våren och sommaren är allt enklare för oss eftersom vår firma går lite på sparlåga då, men under höst och vinter är jag nästan ensam jämt med tjejerna.
Min mamma bor 33 mil från mig och kan bara komma då och då, men då hjälper hon mig i flera dagar, vilket är underbart.
Raffas föräldrar är "moderna" farföräldrar med egna fullbokade dagar och helger!
Nu börjar allt kännas bättre för tjejerna klarar ganska mycket själva.
Man har rätt att spy ur sig allt ibland och känna att livet är jobbigt.
Hoppas du känner dig lite bättre idag.
Massor av kramar från mig
* Känner igen det där! hoppas detta inlägg får fler "nära & kära" att inse att du inte är någon superkvinna! Varma kramar=) *
Jag tycker synd om dig!!!
Hoppas allt vänder snart och att du återfår lite ork.
Å vännen..
Jag förstår.
Jag hopaps att när mannen din kommer hem kan du finna lite ro och kanse bara lägga dig i ett varmt bad och sen hoppa i säng och sova de timmar du får sova.
Stor styrkekram från mig
hej gumman..
oj oj.. det låter som du är helt slut.. men du.. svälj din stolthet och be om hjälp.. eller kräv hjälp ...
hoppas det löser sig nu när du "gått ut" med hur du känner..:)
KRAM
Usch vad jobbigt! Är inte lätt att be om hjälp heller tycker jag, känns som att alla förväntar sig att man ska klara allt alldeles själv.
Hoppas det blir bättre!
Kramar
