En liten rolig berättelse.
Lena och Sven som inte lyckats få några egna barn, hade bestämt sig för att anlita en s.k. surrogatpappa för att bilda en liten familj.
På morgonen den dagen surrogatpappan skulle komma på besök, kysste Sven sin Lena och sade:
- Jag sticker nu älskling, han kommer nog när som helst.
En halvtimme senare kommer en babyfotograf till bostadsområdet för att försöka sälja sina tjänster med hjälp av dörrknackningsmetoden.
- God morgon fru Lundgren. Ni känner inte mig, men jag har kommit för att...
- Åhh! Ni behöver inte förklara och säg gärna Lena, svarar fru Lundgren, jag har väntat på Er halva förmiddagen.
- Verkligen, sa fotografen. Det var väl bra det, jag är ju specialist på bebisar.
Hur kan vi nu komma igång, frågade Lena lätt rodnande.
– Överlämna det problemet till mig, säger babyfotografen, jag brukar oftast först försöka med ett par omgångar i badkaret, sedan en på soffan, och kanske ett par på sängen.
Ibland kan det vara idé med en omgång på vardagsrumsmattan, där det blir lättare att rulla runt i pigga ställningar.
- Badkaret, vardagsrumsmattan? Inte konstigt att det gick dåligt för mig och Sven, tänkte Lena.
Tja Lena, ingen kan väl garantera nåt perfekt varje gång.
Men om vi provar flera olika ställningar och jag knäpper från sex eller sju olika vinklar är jag säker på att Ni kommer att bli nöjd med resultatet.
- Jag hoppas att det går ganska fort, säger Fru Lundgren hest.
- Viss tid måste man nog räkna med, i mitt yrke måste saker och ting få ta nödvändig tid.
Jag skulle kunna skjuta några snabbisar på kanske fem minuter, men då skulle Ni nog inte bli så särskilt nöjd med resultatet.
– Skulle jag inte det, svarar Fru Lundgren lätt frågande.
Fotografen öppnar sin portfölj och tar fram en mapp med barnbilder.
- De här fixade jag på taket av en Londonbuss, säger han med ett leende.
– Oh min Gud, utropar fru Lundgren medan hon allt mer intensivt börjar tugga på en näsduk.
– Och de här tvillingarna blev verkligen lyckade Lundgren trots att deras mor verkligen var svår att arbeta med. Fotografen räckte över fler bilder till fru.
- Var hon svår? frågade fru Lundgren.
- Ja, jag är rädd för det. Jag blev till slut tvungen att ta henne till Kungsträdgården för att få jobbet ordentligt utfört. Folk trängdes omkring oss i fyra eller fem led för att se ordentligt vad vi höll på med.
- I fyra eller fem led? viskade fru Lundgren medan hennes ögon nu blänkte av skräckblandad förvåning.
- Just det, sa fotografen, och i mer än tre timmar dessutom. Mamman gnällde och skrek hela tiden, så jag hade verkligen svårt att koncentrera mig på uppgiften.
Mörkret närmade sig också, så jag blev tvungen att jäkta på mina skott, men till slut när några ekorrar började att nafsa i min utrustning blev jag tvungen att ge upp.
Fru Lundgren lutade sig framåt.
- Du menar att de verkligen tuggade på Din .. ...utrustning ?
- Ja precis så var det. Om Du är färdig nu så sätter jag upp mitt stativ så vi kommer igång på allvar.
- Stativ??? Eva börjar nu se väldigt oroad ut.
- Ja, jag måste använda ett stativ att vila min Canon mot.
- Den är nämligen alldeles för stor att hålla i själv medan jag gör mig klar för aktion.
- Förstår du Fru Lundgren? ... Hallå, Fru Lundgren !!??....
På morgonen den dagen surrogatpappan skulle komma på besök, kysste Sven sin Lena och sade:
- Jag sticker nu älskling, han kommer nog när som helst.
En halvtimme senare kommer en babyfotograf till bostadsområdet för att försöka sälja sina tjänster med hjälp av dörrknackningsmetoden.
- God morgon fru Lundgren. Ni känner inte mig, men jag har kommit för att...
- Åhh! Ni behöver inte förklara och säg gärna Lena, svarar fru Lundgren, jag har väntat på Er halva förmiddagen.
- Verkligen, sa fotografen. Det var väl bra det, jag är ju specialist på bebisar.
Hur kan vi nu komma igång, frågade Lena lätt rodnande.
– Överlämna det problemet till mig, säger babyfotografen, jag brukar oftast först försöka med ett par omgångar i badkaret, sedan en på soffan, och kanske ett par på sängen.
Ibland kan det vara idé med en omgång på vardagsrumsmattan, där det blir lättare att rulla runt i pigga ställningar.
- Badkaret, vardagsrumsmattan? Inte konstigt att det gick dåligt för mig och Sven, tänkte Lena.
Tja Lena, ingen kan väl garantera nåt perfekt varje gång.
Men om vi provar flera olika ställningar och jag knäpper från sex eller sju olika vinklar är jag säker på att Ni kommer att bli nöjd med resultatet.
- Jag hoppas att det går ganska fort, säger Fru Lundgren hest.
- Viss tid måste man nog räkna med, i mitt yrke måste saker och ting få ta nödvändig tid.
Jag skulle kunna skjuta några snabbisar på kanske fem minuter, men då skulle Ni nog inte bli så särskilt nöjd med resultatet.
– Skulle jag inte det, svarar Fru Lundgren lätt frågande.
Fotografen öppnar sin portfölj och tar fram en mapp med barnbilder.
- De här fixade jag på taket av en Londonbuss, säger han med ett leende.
– Oh min Gud, utropar fru Lundgren medan hon allt mer intensivt börjar tugga på en näsduk.
– Och de här tvillingarna blev verkligen lyckade Lundgren trots att deras mor verkligen var svår att arbeta med. Fotografen räckte över fler bilder till fru.
- Var hon svår? frågade fru Lundgren.
- Ja, jag är rädd för det. Jag blev till slut tvungen att ta henne till Kungsträdgården för att få jobbet ordentligt utfört. Folk trängdes omkring oss i fyra eller fem led för att se ordentligt vad vi höll på med.
- I fyra eller fem led? viskade fru Lundgren medan hennes ögon nu blänkte av skräckblandad förvåning.
- Just det, sa fotografen, och i mer än tre timmar dessutom. Mamman gnällde och skrek hela tiden, så jag hade verkligen svårt att koncentrera mig på uppgiften.
Mörkret närmade sig också, så jag blev tvungen att jäkta på mina skott, men till slut när några ekorrar började att nafsa i min utrustning blev jag tvungen att ge upp.
Fru Lundgren lutade sig framåt.
- Du menar att de verkligen tuggade på Din .. ...utrustning ?
- Ja precis så var det. Om Du är färdig nu så sätter jag upp mitt stativ så vi kommer igång på allvar.
- Stativ??? Eva börjar nu se väldigt oroad ut.
- Ja, jag måste använda ett stativ att vila min Canon mot.
- Den är nämligen alldeles för stor att hålla i själv medan jag gör mig klar för aktion.
- Förstår du Fru Lundgren? ... Hallå, Fru Lundgren !!??....
Kommentarer
Postat av: Agilitydream
Det är rätt vanligt att man går ner flera kilo i vikt efter att man valt bort vanlig cola.
Postat av: Micki
Hahaha :D
Postat av: Susan
Hehe...den har jag läst innan, den är skoj=)
Postat av: Elin (Edvinsmamma)
Haha, den där var riktigt bra!!! ;D
Postat av: FURNISH.etc
Svar: Ja jag är uppväxt mellan Oskarshamn och Hultsfred, samt att jag bodde i Kalmar i fyra år (under gymnasietiden coh ett år efter). Men du bor i Kalmar eller? Världen är liten :P
Postat av: Celiné
Neej det händer nog inget speciellt:P sj?
Postat av: Melinda
hehe ;D
Postat av: Nina
Haha!
Postat av: KAJSAs.
svar: allt mellan himmle och jord, har ju skollov. durå?
Postat av: Anonym
haha där sa du nåt kul:)
jo om den luktar gått kanske ja gör det:)
vad har du för planer idag då? kram
Postat av: C me
hehehe! =D
Postat av: Mirre
Hahaha, fett kul xD
Postat av: nikita
haha den var bra ,riktigt bra, ännu bättre när klockan är halv tre på natten och ja är så sjukt trött :D
Trackback
